Kärlek och lust
To see a World in a grain of sand,
And a Heaven in a wild flower,
Hold infinity in the palm of your hand,
And eternity in an hour.
- William Blake
Det är inte min intention att överromantisera pedofila relationer, lusten till barn kan vara precis lika stark som lusten män känner till kvinnor, men den kan även ta poetiska former och uppfylla människor med en kärlek av den mest fantastiska karaktär. Det går inte att moralisera över lusten i sig, lusten kan bara bejakas och accepteras för vad den är. Vi är alla uppfyllda med lust i alla dess former, ibland kan den levas ut, ibland så får den dvälja i vår inre värld där endast vi själva har tillträde. Pedofili utgör inget undantag, den råa och passionerade lusten som finns i våra sinnen delar plats med en djup och beskyddande kärlek, de utgör båda viktiga komponenter i en pedofils sinnesliv och att förneka den ena är att försaka den andra.
Barn är fyllda av en idealistisk tilltro till livet och de är redo att älska utan gränser och förbehåll, de ser världen utan alla de normativa filter som vi vuxna har och de är fyllda med inneboende nyfikenhet på livet. Deras kroppar speglar deras sinnen, barns estetiska skönhet utstrålar femininnitet, deras hy är utan motsvarighet; deras figur är slank och saknar de reproduktionsformer som vuxna kvinnor har. De innehar en estetisk renhet vilken kan jämföras med vår bild av änglar, barn är estetiskt sett de närmaste gudomliga varelser som vi har. Ängellika till utseendet men hedonistiska i sin natur, barn ser njutning som ett ändamål i sig själv och om de vore fria så skulle de uttrycka sin sexualitet på det sättet som naturen ämnade.
Barn och vuxna kan ej ses som isolerade företeelser, de utgör den mänskliga livscykeln i vilken människor föds, lever och dör i ett kontinuum som utgör grunden för vår existens. En vuxen kan erbjuda ett barn all den livserfarenhet som han har införskaffat, ett barn kan erbjudna vuxna en ofiltrerad syn på livet och en entusiasm och livsglädje som vuxna effektivt förminskar i sig själva genom att gång på gång kompromissa med sina ideal. Mänskliga kontakter skapas genom interaktion med andra människor, genom att tala och genom att beröra, ju mer man vågar släppa någon in på livet desto djupare och intimare kan relationen bli. Det är naturligt för barn och vuxna att röra varandra, kramas, pussas och att smeka varandra, det stärker bandet mellan dem och tar relationen till en helt ny nivå. Sexuell njutning, mental tillfredställelse, orgasm, vänskap och kärlek är komponenter vilka alla bidrar till meningsfulla relationer mellan barn och vuxna. Det finns inget fel i att två älskande personer möts och njuter av varandras sinnen och kroppas, det finns inget fel i att två individer smeker varandra och viskar ömma ord, det finns inget fel i att ett barn och en vuxen utforskar de lustar som vi alla är fyllda med.
Det är endast i ett sjukligt samhället som kärlek föraktas, det är endast i ett samhälle fyllt av hat som två älskande inte tillåts att vara tillsammans. Vi lever i ett samhälle vars normer härstammar från en kombination av rädslan inför en påstådd allsmäktig gud och ett samhälle där politikers främsta uppgift är att tillgodose befolkningens kortsiktiga behov. Det finns inte längre en anledning att betrakta varken lagar eller normer som moraliskt auktoritära. Staten styr genom våldsmakt och normer upprätthålls genom människor som inte kan se handlingars långsiktiga konsekvenser.
Det är dags att sträva efter ett samhälle i vilket moral baseras på en realistisk syn på världen utan moraliska system som bygger på idealistiska floskler. Samhället idag bygger på jämnlikhet och samtycke, koncept som sällan förstås och aldrig fått klara definitioner. Jämlikhet i varje aspekt är irrelevant, en moder är inte jämlik med sitt nyfödda barn men relationer är likväl livsnödvändiga och gynnande för barnet. En pedofil relation är inte jämlik men kan vara precis lika gynnande som moderns relation till barnet. Samhället väljer att tillämpa vissa koncept enbart när det gynnar det egna särintresset istället för att skapa en konsekvent moral som bygger på tydlighet och en ärlig strävan efter alla människors frihet.